En bucket-list full av kärlek


Man går på K märkta brunnar, ihop om att den stora kärleken ska dyka upp. Lite patetiskt. Men tror inte jag är ensam om det. Jag läser självhjälpande böcker ihop om att jag en dag ska få tillräcklig styrka och följa mina drömmar. Få klarhet i allting och inse att vi inte lever för evigt. Det är så mycket jag vill göra i livet. Nästan lite för mycket kan man tro. Men sen läser jag om en 60 åring, som hade 107 saker han skrev när på en lista, som han ville uppnå innan hans tid var inne. När han blev 67, hade han gjort 99 saker på listan. I listan skrev han ner att han ville skriva och publicera en bok. Det gjorde han. Han ville skaka hand med presidenten. Det gjorde han. Han ville resa till olika platser han aldrig varit förut. Det gjorde han. Det är inte alltid föresent när man tror det. Han som skapade KFC, var 65 år när det hände.

Men nu tänker inte jag vänta tills jag är 60. Jag vill att allt ska hända här och nu. Men jag förstår att det inte just nu är särskilt möjligt. Fast egentligen.. Varför inte? Om jag bara kunde vakna en morgon och sätta fart. Ge livet en liten skjuts. Första man måste göra innan man ens ska kunna komma någonstans är att bryta med de som egentligen bara tynger dig och ditt hopp. Hur svårt ska det vara egentligen.

Jag har knappt några vänner längre som jag kan kalla vänner. Missbruket fick mig att träffa många. Men många är egentligen ingen. Det var bara en sak man hade gemensamt. Man lura sig själv att det inte var så, till en början. Men ju äldre och klokare man blev, så visste man att det var så. Alla i kretsen visste det. Men man log och skrattade ändå.

Det finns inte på kartan att jag skulle tycka synd om mig, och letar efter medlidande. Inte i närheten. Man kan tycka mycket är tråkigt. Men det är bara du som kan göra något åt det. Jag kanske inte har några nära vänner omkring mig för tillfället. Mycket beror ju också på att jag har svårt för att göra mig bekant med folk. Har ganska lätt för att komma överens med folk och kommunicera. Men det är det här med att lyfta telefonen och höra av sig och be om den personens tid. Man tänker ”Han har inte tid med mig, varför skulle han vilja vara med mig.” Man bygger upp förutfattade meningar. I sjävla verket så kanske den personen tänker likadant emot mig. Man ska aldrig ha förutfattade meningar. Det kan slå så fel då.

Igår såg jag en sån vacker tjej när jag var och handlade på ICA. Det första som kom upp i huvudet när jag såg denna perfekta varelse, var att ”Om jag inte trott på kärlek i första ögonkast, så tror jag på det nu” Man kan se en människa och tycka att ”Wow, vad vacker! Hon är mitt allt! Jag vill gifta mig och få barn med denna vackra individ! Allt det, innans du ens sagt hej.

Men den styrka och mod som krävs för att gå fram och säga något. Den kan man finna svår att hitta. Vad har man egentligen att förlora? Även om det blir ett NEJ, så har du ju egentligen inte förlorat nått. Det är liksom en Win-Win situation ändå. Hur det än slutar.

Hur ska du vinna något, om du är för rädd att förlora? Då blir det i slutändan det där ”Jag önska jag gjorde si och så” – Men då är det liksom försent.

Aja.. Jag är frisk och mår bra. Har alla förutsättningar man behöver. Så jag lever faktiskt ett bra liv får jag säga. Nyss börjat jobba igen. Ska ordna lite saker så hälsan blir hel. Sen är det bara att gå all in. Första jag vill göra på listan är att skaffa körkort. Känner att jag har större chans med livet då. Att inte behöva vara beroende av andras transportmedel.

Jag har min bucket-list. Och den ska jag kryssa för då och då, i resten av mitt liv.

Din, Daniel H

Annonser

En dikt för vår vår


Som vi längtat! Den iskalla sfären är för en stund borta. Färger, likt en oljefärgad tavla börjar sprida dig längst marken. Solen tränger igenom den sköld vi fått utstå. Skratt och musik, utspelar sig på gator och torg. Våren är här. Våren är så välkommen så. Tag vara på den korta tid den är här. För vintern torkar snabbt bort det leende du bär.

Daniel Holm

#våren2018 #vårdikt #Dikter #poesi #dikterochpoesi2018

Torsk på konspiratonsteorier


Tror jag tittar och tror på för mycket konspirationsteorier. Skulle jag skriva ner hur jag ser på världen och hur jag tror allting fungerar, så skulle du tror att jag är helt knäpp i huvudet. Att jag borde bli inspärrad på Psyket och aldrig mer få komma ut.

Jag går oftast på Logik. Är det något jag inte förstår, så är det logiken jag går efter. Det finns så mycket saker man kan tycka är så ologiskt. Men följer men pengarna så förstår man att det egentligen är jävligt logiskt. Men hur folk kan vara så fruktansvärt elaka och rent av psykopater, kommer jag aldrig förstå.

Hur såg deras uppväxt ut? Blir man psykopat, eller föds man till det? Har inte riktigt forskat i det. Men dom säger att empatin är det som utvecklas sist i hjärnan på en människa. Det är ju därför barn kan vara så elaka ibland. Men borde ju vara olika på varje individ hur sent den utvecklas. Men om man föds i ett helvete där man får lära sig som nästan nyfödd att tortera människor till döds, dagligen. Hur utvecklas empatin på dom? Får dom ens någon empati. Menar om man rent teoretiskt skulle födas och växa upp i en miljö empati inte är nånting man får lära sig. Kanske inte behöver tortera folk till döds, men saker som utesluter empati. Saker du absolut inte ska ha någon slags empati.

En annan sak jag funderat på ibland är om man skulle födas och blir inlåst i ett kolsvart litet rum. Det finns saker för att få det lite bekvämt, men du ser ingenting. Du kommer aldrig se någon heller. Du får mat och sånt så du överlever. Men hela din värld är det där lilla kolsvarta rummet. Du skulle inte utveckla någon syn. Så blind kommer du bli. Men människans hjärna fungerar på ett sätt att den lär sig leva. Jag tror man börjar trippa till slut och lever i en påhittad värld. Men hur skulle den världen se ut när man inte vet nånting. Vad skulle man tänka, och hur skulle man tänka? Säkert nån sjuk jävla professor nånstans som gjort ett sådant liknande expriment.

Sen en sak jag undrar är – Hur tänker folk som föds döva? När man tänker så hör man ju ”sin” röst prata. Men hur blir det när döva tänker? Ser man typ ett par händer som tecknar teckenspråk?

Det är många saker jag kan ligga vaken och tänka på. Kanske inte just de här två exemplaren. Men funderar lite på om jag skulle skapa en konspirationsteoriblogg. Då kommer ni väl se mig död inom ett par år om man lyckas gå ut med nåt som ingen ska veta. Som tex de få ögonvittnen till 9/11 som alla på mystiska sett har försvunnit eller dött. Vi lever i en underbar värld som har plats för oss alla. Men det är den lilla procenten som styr som är nåt helt annat. Finns ett talesätt som säger ”Om din röst skulle göra någon skillnad, skulle vi inte fått rösta”

Din.. Daniel

#konspirationsteorier

Alan Watts


Har inte så mycket vettigt att skriva ikväll. Vill mest fördriva tiden och bli trött. Klockan är dock 22.19. Kanske beror på att jag inte druckit mitt Kamomilte ikväll. Brukar dricka två koppar per kväll. Hjälper massor faktiskt. Förr avisade jag naturliga produkter.  Jag skulle ha sömntabletter. Imovane eller Stilnoct. Annars kunde de va. Vad allt var tråkigt förut om man inte hade fått i sig lite. Vad stelt det var mellan sina ”Vänner” om man inte fick tag i knark. Det var liksom.. ”Aha, vad ska vi göra nu? Ne, fan jag går hem” Så splittrades man i en stor besvikelse. En nattholk som minst ville man ha. Fan vad svettiga nätter det blev när man inte fick sin nattholk. Man vaknar genomdränkt och man vet inte vad man ska göra. Det var för varmt för att ha på sig täcket, och för kallt för att ta av sig.

Inte rökt Cannabis på snart ett år. Tog fan över 100 dagar innan jag pissa rent från THC. Beror ju på att THC halten bara blir starkare för varje år. Läser man på nätet ska man vara ren från THC, max efter 30 dagar. Avskyr fanimej haschsmaken när man röker. Jordig, konstig smak. Gräs har också en äcklig konsidens.

Nej, blir till att lyssna lite på Alan Watts på youtube. Han hjälper mig att somna bättre. Att lyssna på hans filosofier gör att man inte tänker på nåt jobbigt eller obehagligt. Man kommer liksom inte in på nåt man hade glömt och så kommer man på den saken så får man ångest och gnor in sig i den tanken. Usch fifan..

En tanke blir till en idé, som sen blir till vinst

Din.. Daniel Holm

#AlanWatts


Gått 15 000 steg idag. Inte nåt jag gör särskild ofta nu för tiden. Dock pga vädret, och sen har jag inte haft den lusten. Brukar ta en ganska lång promenad varje dag. Minst 5km brukar jag köra. Men nu börjar solen pika fram och skänker de vitaminer vi har brist av under den kalla perioden. Brukar tänka ibland ”Hur jävla otur har man inte som födds längst upp på jordklotet. Men sen ska man vara jävligt glad för det också. 1/3 av befolkningen har det knapert med resurser och pengar. En del får gå mil för att hämta vatten. Många fryser och svälter ihjäl. Att vi har hemlösa i Sverige är fan sjukt! Förstå att klara sig en vinter hemlös. Ingen mår ju bra av att jaga skydd över natten.

Jag är glad som har tak över huvudet och hjälp bakom mig. Allting hade kunnat slutat helt annorlunda. Men om det är nåt jag varit mest noga med, så är det bostad. Ska bli så jävla skönt med sommar sen. Ska fan ordna tält och sova lite här och där. Varför inte? Skulle vilja lifta runt i Europa under Sommaren. Hade jag nog gjort om inte nått stod i vägen. Men nån dag ska jag fan göra det. Nåt jag drömt om i flera år. Är jävlig imponerad på folk som bara packar en väska, säger upp sig från jobbet och sen bara drar. Riktigt starkt. Säger upp sin bostad om man inte har råd att ha den betald på sidan av. Om man bara hade gått ställt på ett sparkonto. Då hade jag gjort det direkt. Men erfarna backpackers säger att pengar är inget bekymmer. Det får man lösa längst vägen. Vilket också är sant. Man får väl spela lite på gatan. Jag skulle väl skriva dikter och försöka sälja i nått hörn, i det land jag är i. Jobba lite var som helst. Sen kan man ju couchsurfa som ma säger. Slagga på någons soffa ett par dagar. Vill den personen komma till Sverige kan han, hon eller dom slagga här. Ganska briljant system. Blir en peng billigare också!

Det är mycket man vill här i livet. Men jag är fast besluten att jag kommer försöka mig på en del av de drömmar jag har med livet. Varför inte? Ingen vill ligga på sin dödsbädd med ångest. Därför ska man gå runt i ett äldreboende och ställa en fråga ”Vad ångrar du med livet?” Jag kan lova dig att det skulle få dig på andra tankar. Jag vet redan svaret, och därför är jag fast besluten att göra något åt saken. En sak i taget, dock. Det är ingen ursäkt när jag säger så. Jag vill, och kan! Därför har jag inga ursäkter. Man blir ju inte yngre heller, och jag fyller fanimej 30 i Maj.  Men jag är yngre i själen. 18 kanske. Ser yngre ut också för den delen hehe..

”Life becomes the ingredients you put in..”

Din.. Daniel Holm

Äntligen..!


Äntligen fick jag det samtal jag väntat nästan ett helt år på. Det var Eva ifrån LARO, Subprogramet i Örebro. På Måndag ska jag dit och börja min utredning på 2 månader. DVS, lämna urinprov 3ggr/veckan innan jag blir insatt på Medicin, så jag kan börja jobba igen. Ska bli så jävla gött! Får jag inte börja där det är tänkt jag ska börja, så funderar jag på att börja en praktik där jag jobbade sist som vaktmästare. Trivs med det jobbet. Man får göra det mesta. Är Vaktmästare på en Hembygdsgård, så finns mycket att göra.

Mycket fridfullt jobb, och bästa tiden att jobba där, är ju Våren fram till Hösten. Vintern är inte så skoj. Kallt och jävligt. Men ändå fridfullt på Vintern också. Så, skulle helst vilja jobba där, för finns en stor chans att Jag får börja jobba till slut med full lön.

Förra gången jag jobbade där i cirka 2 år, fick jag lön det sista året. Men med ett stort missbruk med Amfetamin, Piller och Alkohol, så blev jag utbränd. Det var den jobbigaste perioden i hela mitt liv. Var ett mirakel att jag kom levande ut ifrån det. Fick psykoser och trodde jag var förföljd vart jag än gick. Minns att jag postade bilder på bilar som förföljde mig i Familjechatten på Facebook. Jag insåg inte att jag hade psykos. Det var ingen som sa det till mig heller. Familjen försökte få in mig på Tvångsvård. Det var på hårsnodden att jag nästan gjorde det också. Jag trode folk var efter mig och skulle döda mig. Dom hackade min telefon och dator så jag inte kunde ringa efter hjälp, när det väl skulle ske. Dom använde högteknologiska metoder för att komma åt mig. Trodde vid ett ögonblick att dom kidnappa min katter. Jag hade ett turbulent förhållande, som jag inte ville ha. Jag ville bara komma ifrån skiten. Ville inte ha mer Amfetamin. Jag hatar Amfetamin. Mitt hjärta tål det inte heller. Trodde det skulle explodera vid flera tillfällen. Jag var så utbränd och trött, för käringen hemma möblerade om hela tiden. Så att jobba, sen komma hem och möblera rätt allt, när hon sen möblera om allt på natten igen när jag sov. Så fortsatte det i över ett helt år. Jag kunde dra i mig 1gram Amfetamin innan jag gick och la mig. Jag somnade på 2sekunder ändå. Så trött var jag.

Jag minns hur jag satt sista dagen av allt kaos. Tjejen hade dom kört in till Psyket. Jag ville också in där, men fick ta ansvar för katterna hemma. Jag satt i köket med en stor kökskniv och skulle skada mig själv. Men det blev aldrig så. Jag tog mig till förstånd och insåg att det bara kan bli bättre nu. Jag tänkte på alla små tecken jag sett omkring mig där det stod att allt skulle bli bra igen.

Jag tror på sånt. Tecken som dyker upp här och där, så fort det är riktigt jobbigt. Nån skyddande ängel som vill dig  väl. Den där ängeln som stoppade mig från att ta självmord tidigare i livet. När jag tänker tillbaka på allt jävla elände och hur jävla psykiskt dåligt man mådde, så är jag jävligt glad över hur livet är nu. Kanske inte händer så mycket, men är på en bra väg iaf. Aldrig mått såhär bra på över 12 år som sagt. Hela denna resan har lärt mig så himla mycket om livet. Vad man ska ta vara på och alla småsaker man ska uppskatta. Att man har hälsan först och främst. Att jag har alla möjligheter i Världen att bli något. Livet är inte slut än. Det är så mycket kvar att göra. Jag vill så mycket. Jag ska bli något. Jag ska skapa en bra grund att bygga mitt liv på. En legobit i taket.

För bara några år sedan trodde jag inte man kunde må såhär bra. Jag trodde det var kört med den biten. Jag såg ingen utväg ifrån missbruket och eländet. Det var mitt liv. Det är såhär jag ska ha det resten av mitt liv. Jag är inte värd att få må bra. Efter allt dumt jag gjort så trodde jag karman skulle straffa mig för resten av mitt liv. Jag ångrar väldigt mycket jag har gjort mot andra. Jag kan inte förstå hur jag kunnat vara den idiot jag varit en gång i tiden. Men som med många andra, så tycker jag att man förtjänar en andra chans. Oavsett vad man gjort. Alla har vi ett förflutet där vi inte var fullt utvecklade och var allt för impulsiva. Man förstod inte vad konsekvenserna var, förens de slog krokben på dig.

Jag tänker äta Subutex, genom LARO i resten av mitt liv. Medicinen gör mig inte dåsig eller hängig. Jag blir inte påverkad av den som förr. Det är dock den bästa medicin för mitt bipolära problem. Jag blir stabil och kan leva ett normalt liv.

På måndag börjar mitt liv. På Måndag kommer klockan ticka igen…

Din.. Daniel Holm