Börjat sola solarium varannan dag. Var flera år sen jag solade sist. Sist jag solade solarium var med en vän som kallades Edde. En jävligt trevlig människa egentligen. De som inte kände honom kanske hade andra åsikter. Han hade i alla fall problem med droger. Stora problem. Det stora problemet var mest att han älskade lugnande preparat som benso. Han vräkte i sig dom i stora mängder också, vilket betyder höga kostnader. Jag var med honom två dagar innan han gick bort. Det var då jag sola solarium senast. Vi hade umgåtts ett par dagar och det var fint väder kan jag komma ihåg.
När jag hade solat kvar, klädde jag på mig och stod i hallen man kommer in till solariumet och väntade på att han skulle bli klar. Jag hörde att hans solarie hade slutat och han borde vara klädd vid det här laget. Bankar och ropar genom den stängda och låsta dörren. Får ingen respons, inget svar. Min första tanke. (vet inte varför, men det var i alll fall det första jag tänkte) Jag trodde något allvarligt hade hänt. Nu är han död tänkte jag. Så jag sparkar in dörren. Eller det blir snarare ett hål i dörren då den är tjock som en pappskiva. Om den inte ens var gjort i pappskiva till och med.
Han ligger och sover! Han sover så gott den jäkeln. Skrattar litegrann och väcker han sedan. Följer med han hem och det har blivit sent kväll. Somnar och vaknar upp dagen därpå och beger mig hemmåt. Dagen efter det, fick jag höra att han tagit sitt liv. Han hade hängt sig själv. Hans tjej fick se henne där alldeles blå i ansiktet. Kan inte ens tänka mig hur det måste ha tagit hårt. En bild man aldrig kommer glömma, så länge man lever.
Jag vet inte varför han tog sitt liv, men jag har mina funderingar. Någon som är i ett missbruk mår inte bra. Man kanske kan ta droger nån gång då och då, på nån festival eller liknande. Men tar du varje dag och allt du tänker på är att ta preparat, då är det något som inte stämmer med psyket själv. Var tråkigt att få höra den nyheten. Det enda man kan tänka då, är att personen förhoppningsvis har det bättre nu än innan. Det är i alla fall vad jag vill tro om den andra sidan. Jag är inte rädd för döden. Jag kan vara lite rädd vid tanken av vad som kommer ta mitt liv. Kommer jag bli gammal och dö av nån älderlig sjukdom som jag får pga hög ålder? Eller kommer jag dö av något annat, som cancer vid yngre ålder? Så länge jag inte behöver lida, så är jag nöjd.
Vid perioder där jag mått så dåligt att allt jag tänkt på är hur jag ska ta mitt liv. Då har jag verkligen tänkt ordentligt. Då menar jag ordentligt. Till och med kommit på mig själv med att googla olika alternativ. Men efter många timmar av nåt så sorgligt tänkande kunde jag bara komma fram till två sätt att ta det på. Tänker inte skriva vad de två var. Var på väg att göra det, men ångrade mig. Att ta sitt liv drabbar inte bara dig själv, även om man kanske inte hunnit tänkt så långt innan man gör det.
Det drabbar alla i din närhet. Sen också hur du tar ditt liv. Om du hoppar framför ett tåg, kan du förstöra karriären av lokföraren som får se den bild som dyker upp då. Du kan ju bara föreställa dig vad föraren får se om du hoppar framför det. Ingen trevlig syn. Om man verkligen måste göra det, skriv då för fan en lapp och förklara. Låt inte folk undra om dom kunnat göra något annorlunda som hade kunnat styrt en annan väg.
Men ta aldrig ditt liv. Gör det inte. Jag tror man återfödds igen om man gör det. Det är mening att vi ska uthärda livet vi får leva. Det måste finnas nån mening med allt det här. Allt elände som händer, allt gott, allt ont. Alla orättvisor. Så många frågetecken. .
din, Daniel H
#Självmord #DanielHolm #Gothamjoke #Levlivet #Alltordnarsig